Markkartan- ofta bortglömd men en första förutsättning för effektiv odling!

Marken är ju inte bara en fysisk plats för växten att fästa rötterna i och ta upp vatten från. Marken bidrar med en hel del växtnäring genom vittring och mineralisering och fungerar också som lager för många växtnäringsämnen mellan säsonger.

Som exempel har en bra raps eller spannmålsgröda tagit upp ca 40 kg fosfor och 250 kg kalium när grödan innehåller som mest. En stor del av fosforn tas bort med kärnan men för kalium cirkulerar ca 200 kg tillbaks till marken och vi gödslar ofta i stort sett bara för bortförsel dvs ca 40 kg/ha och år.

För att det skall fungera att gödsla för bortförsel eller mindre som vi ofta gör för fosfor och kalium  krävs ju då att marken verkligen innehåller resterande del som behövs för att bygga upp grödan utan att vi tappar skörd. Sättet vi har att ta reda på det är genom jordanalys dvs. markkartering.

Tyvärr glöms markkarteringen ofta bort eller prioriteras bort tills man plötsligt står inför faktum att fält eller delar av fält inte fungerar som de skall.

Om man följer de gödslingsrekommendationer som finns sjunker också markens innehåll av fosfor sakta ner mot klass II. Dessutom är det uppenbarligen så att många växtodlingsgårdar lägger betydligt mindre fosfor än rekommendation och då går sänkningen fortare. Det är viktigt att veta om när tillgången gått ner så mycket att man behöver växla upp gödslingen och kanske ändra gödslingsstrategi för att få ut mesta möjliga av den gödsling man gör. Kommer man ner i klass 2 bör man ex. tillföra fosfor på hösten. Uppe i klass 3 fungerar det bra med NPK på våren.

Ny teknik ger oss numera mycket större möjligheter att genom styrfiler justera gödsling och grundförbättringar med ex. kalk, koppar eller magnesium så att vi kan lyfta svaga delar av fälten utan att kosta på oss onödig gödsling på delar som inte behöver gödslas.

För att få till bra kartunderlag behöver vi bättre metoder än dagens standard dvs. ett prov per ha för P, K och pH och ett prov på vart tredje hektar för lerhalt, mullhalt och koppar. Flera användbara metoder börjar komma.

En enkel och billig variant som inte är så exakt att den får med alla små variationer, men ändå ger ett betydligt bättre resultat än dagens kartor är just nu på gång ut. Det är lerhaltskartor skapade genom SGU:s strålningsmätningar över landet. Där är underlaget gratis och kan ses på www.lantbruk.se. Här kommer vi ner till ca 50 m upplösning. Inte perfekt men mycket bättre än det vi har som standard idag. Skall du markkartera så fråga din leverantör av provtagning och kartor om att få tillgång till denna möjlighet. På sikt kommer vi säkert att variera även utsädesmängder efter jordart inom fält och då blir det än mer viktigt att ha ett vettigt underlag.

Sammanfattningsvis anser jag att följande gäller ang. markkartering för en effektiv växtodling :

- Uppföljning av växtnäringsinnehåll och pH i marken behövs ca vart 10:e år. Lättare jordar kräver mer medan väl uppgödslade lerjordar med gott pH kan köras mer sällan.

- Se till att din kartering kan knytas till lerhaltskartor så att det går att göra styrfiler på ett ännu bättre vis än med dagens interpolering av punkter för effektiv kalkning, eller andra grundförbättringar med koppar, magnesium och kalium.

- Har du delar av fält som inte fungerar optimalt. Markkartera dem extra och kör en växtanalys för att ta reda på varför. Vi har inte råd att ha lågavkastande delar i fält varken ekonomiskt eller miljömässigt då de alltid blir överoptimalt kvävegödslade.

- Använd markkartan för gödslingsplanering. Det är sällan alla skiften har samma behov. Ett gödselmedel på hela gården innebär oftast en grov kompromiss som ofta tappar skörd på vissa delar och kostar onödigt mycket på andra. Bekvämlighet kostar även i växtodling.

 

Av Ingemar Gruvaeus, Yara AB.

Axving

Svenska Foder AB

Telefon
0510-828 00

Kundservice
020-83 00 00

Box 673

531 16 Lidköping

info@svenskafoder.se

Alla kontaktuppgifter