Tolka din analys NÖT

Vi har valt att ha med torrsubstans, omsättbar energi, smältbarhet, råprotein, AAT, PBV, NDF, iNDF, socker och aska i våra näringspaket för nöt. Till dessa näringspaket kan man även välja till mineralanalyser för att få ett komplett analyspaket. Nedan kan du läsa lite mer om de olika parametrarna.

Torrsubstans (ts)
Torrsubstans är det som är kvar av provet när man torkat bort vattnet. Visar analysen på en torrsubstans på 35 % är det 65 % vatten i provet. Det är viktigt att veta hur mycket vatten provet innehåller för att kunna beräkna hur mycket kon behöver äta för att få i sig rätt mängd näring.

Exempel:
Ett hö och ett ensilage innehåller samma mängd näring per kg ts, men torrsubstansen skiljer sig och är 84 % i höet och 35 % i ensilaget. Om en ko behöver äta 12 kg ts av detta hö eller ensilage för att täcka sina behov, hur mycket hö eller ensilage kommer hon behöva äta för att få i sig 12 kg ts?

Svar:

  • Hö med 84 % ts à 12 kg ts/0,84 = 14 kg hö
  • Ensilage med 35 5 ts à 12 kg ts/0,35 = 34 kg ensilage

På Optilab använder vi oss av den klassiska metoden för att analysera torrsubstanshalten.  Det innebär att vi gör en sluttorkning vid 103 °C som man inte gör vid en NORFOR analys. Detta gör att torrsubstansen med en klassisk ts-bestämning blir något högre än vid en NORFOR analys.

Lämplig torrsubstans beror på vilket sätt du valt att konservera. Hö bör ligga över 84 % ts, hösilage mellan 50 och 65 % och ensilage mellan 30 och 45 %. Ju blötare ett ensilage är desto lättare är det att pressa det och få en syrefri miljö men det finns även en större risk för oönskade bakterier i ett blött ensilage. Läs mer om hur torrsubstans och pH påverkar ensilagekvalitén i vår tolkningsbroschyr för hygieniska analyser.

Energi
Vi mäter den omsättbara energin i grovfodret och redovisar den i MJ/kg ts. Ju tidigare du skördar desto högre blir i regel energin eftersom energin sjunker då växten mognar. En mjölkko behöver mycket energi och energin i grovfoder till mjölkkor bör gärna ligga runt 11 MJ/ kg ts eller högre.  Ju mer energi du har i grovfodret desto mindre behöver du tillföra med kraftfodret. Har du däremot djur som inte har lika stort energibehov kan det vara bättre med lite lägre energi. Normalt ligger energin i grovfoder mellan 8-12 MJ/kg ts. I tabell 1 nedan kan du se rekommenderade riktlinjer för olika produktionsdjur.

Smältbarhet
Redovisas i % av organisk substans och är ett sätt att mäta energin i fodret. Precis som för energi vill man gärna ha en så hög smältbarhet som möjligt till högmjölkande kor. Smältbarhet av organisk substans används i NORFOR för att räkna ut netto energin. Målet är då att den ska överstiga 75 %.

Råprotein
Behövs för uppbyggnad av celler/muskler och produktion av mjölk. Precis som med energin så minskar råproteinet i växten ju senare du skördar. Det mesta av proteinet finns i bladen och när växten mognar minskar bladandelen och stjälkandelen ökar.  Råproteinhalten påverkas bland annat av vallblandning, skördetidpunkt och gödsling. Det är normalt att hitta råproteinhalter mellan 50-240 g i vallfoder, önskvärd råproteinhalt för mjölkkor är mellan 150-180 g. I tabell 1 kan du läsa mer om önskade nivåer.

AAT/PBV
Används för att värdera proteinet. AAT står för aminosyror absorberbara i tunntarmen och beskriver hur mycket aminosyror från fodret som går opåverkade genom vommen på kon för att sedan kunna tas upp i tunntarmen, i värdet ingår även de aminosyror som mikroorganismerna i vommen beräknas tillverka. Alltså påverkas AAT också av mängden kolhydrater.

PBV står för proteinbalans i vommen och beskriver balansen mellan vomlösligt protein och lättlösliga kolhydrater. För att vomlösligt protein ska kunna användas behöver det även finnas tillräckligt med lättlösliga kolhydrater för att det ska kunna utnyttjas. Ett högt PBV-värde innebär att fodret har hög andel lättlösligt protein och det ger ett överskott på ammoniak.

Fiber NDF (Neutral Detergent Fibre)
Är ett mått på fiberinnehållet i fodret. Fiber utgörs av cellulosa, hemicellulosa och lignin som bygger upp cellväggarna. Ju senare man skördar vallen desto högre blir fiberandelen i vallen och den blir dessutom svårare att smälta för djuren. I tidigt skördat foder räknar man med att smältbarheten på fiber är 60-80 %. Idisslare behöver få i sig fibrer för att vommen ska fungera bra, 450-500 g/kg ts är önskvärt för högproducerade djur medan djur med en lägre produktion/intensitet gärna bör få ett foder med högre NDF. Se tabell 1 för rekommendationer.

iNDF
Den del av fibern som djuren inte kan smälta och ta upp kallas iNDF (indigestible NDF) och denna ökar med senare skörd. Baljväxter har i regel högre andel iNDF än gräs. iNDF påverkar nedbrytningshastigheten och hur mycket djuren orkar äta. Normalt ligger iNDF mellan 140-170 g/kg NDF.

Tabell 1. Riktlinjer för optimal vallfoderkvalitet för olika djurkategorier.

 

Omsättbar energi, MJ

Råprotein, g

Fiber NDF, g

Mjölkkor högmjölkare

>11,5

150-180

450-525

Mjölkkor i sin

9,5-10,0

120-140

550-600

Växande ungdjur, intensiv

>11,5

140-180

430-525

Växande ungdjur, extensiv

>10,0

130-160

480-550

Dikor lågdräktig

8,5-9,5

90-110

600-680

Dikor digivande

9,5-10.5

120-140

550-600

Källa: Grovfoderverktyget juni 2017.

Socker
Är lättillgänglig energi och kan variera mycket i grovfoder. Baljväxter innehåller mindre socker än gräs vilket gör att det kan vara svårare att ensilera baljväxter än gräs då mjölksyrabakterierna som sänker pH behöver socker för att växa och föröka sig. Ju torrare ett ensilage är desto mer socker är det i regel i det. Socker är lättlösliga kolhydrater och de behövs för att mikroorganismerna i vommen ska kunna utnyttja det lösliga proteinet som vi tog upp under PBV. För mycket lösliga kolhydrater kan dock störa vommiljön och göra den sur.

Aska
Är ett mått på den oorganiska delen av fodret, man brukar säga att det är mineraldelen. Baljväxter har i regel högre aska än gräs då de framförallt innehåller mycket kalcium. Askan ligger oftast under 100 g/kg ts. Ligger den över bör du fundera på om du har mycket baljväxter i vallen som kan förklara den höga askan eller om du kan ha fått in jord under skörden. Jordinblandning i ensilaget kan nämligen också öka askandelen i provet.

Mineraler
En mineralanalys är ofta en bra investering då den både hjälper dig att välja rätt mineralfoder till dina djur och den kan även hjälpa dig inför nästa års växtodlingsplan och gödslingsstrategi. Mineralerna i vallen kan variera ganska mycket och det är främst kalcium, kalium och järn som varierar. Har du en vall med ett högt kaliuminnehåll kanske du behöver ett mineralfoder med mer magnesium eftersom kalium motverkar upptaget av magnesium. Man bör även se upp med kvoten mellan kalcium och fosfor som bör ligga runt 1,5 i den totala foderstaten. Det är extra viktigt att ha koll på kalcium fosforkvoten till växande ungnöt. I tabell 2 redovisas normalvärden för vissa mineraler i vallen.

Tabell 2. Normalt mineralinnehåll i ensilage.

Mineral

Normalvärde

Makromineraler g/kg ts

 

Kalcium, Ca

4,5-7,5

Fosfor, P

2,5-3,5

Kalium, K

20-28

Magnesium, Mg

1,5-2,5

Natrium, Na

0,5-1,1

Svavel, S

1,6-2,5

Mikromineraler mg/kg ts

 

Koppar, Cu

4-9,5

Järn, Fe

100-400

Källa: Grovfoderverktyget juni 2017.

Källa: www.grovfoderverktyget.se 2017-06-21

Ladda ner som produktblad >>

Axving

Svenska Foder AB

Telefon
0510-828 00

Kundservice
020-83 00 00

Box 673

531 16 Lidköping

info@svenskafoder.se

Alla kontaktuppgifter