Bolt – en vinnande vallhund

Eric Adseke, som arbetar som nötfodersäljare i Svenska Foder och har en köttdjursbesättning i Sösdala, tävlar också i vallning av kor och får. I fjol kom han tvåa i SM för Nöt med Bolt och i år i slutet av juli vann han unghunds-SM för Nöt. Men än finns mycket kvar att vinna. Och Bolt verkar vara hungrig på mer. För att inte tala om Eric själv.

Att det fascinerar att bevittna vallhundar i aktion är egentligen inte konstigt. Plötsligt står tiden stilla. Men ser en hukande hund som springer längs med staketet för att komma runt får eller koskocken och för all sin dar inte skrämma dem. En intensiv tystnad, en bortvaro av skällande, gläfsande, bjäbbande. Bara den där exakta rörelsen, precisionen – en fascinerande smidighet med full kontroll på situationen: via ett intimt samspel med hundföraren och hans kommandon.

Vad är det då som fascinerar? Är det koncentrationen hos hunden – fullkomligt upptagen av sin uppgift att valla får alternativt kor? Är det hur en viss signal från den särskilda vissla som hundföraren använder får hunden att manövrerar rätt? Eller är det faktiskt samarbetet mellan djur och människa?

Om jag dristar mig till att spekulera fritt är det inget av det ovanstående som närmar sig svaret på varför vi fascineras. Istället tror jag det är natur som ropar till natur. Vi känner igen, avundas, längtar efter skönheten i det som utan att tveka känner sin förmåga och kan och får använda den. Vallhundens roll är att så långt det är möjligt helt enkelt bli sig själv. Kanske är det detta, att få bli det vi är satta att vara, att få vila i en sådan självklarhet, som gör att vi är begeistrade av en sorts handlingens skönhet – och kanske känner vi det där stygnet av avund, att vi önskade att vi själva hade något sådant att få sjunka in i.

Eric och hunden Bolt.
Eric och hunden Bolt.

Nå. Det här är inget Tidningen talar med Eric Adseke om, när vi besöker honom och hans hundar på den gård han driver strax utanför Hässleholm. Istället talar vi om hur allting tog sin början för honom – som i sin tur har lett fram till vinst i unghunds-SM i Kovalling. Eric har jobbat med hund till kor, alltså vallat kor, sedan 1992.
- I början var det bara i själva jobbet, som ett arbetsverktyg, konstaterar han. Men det var med min förra hund som jag började tävla. Jag slog helt enkelt ihop två saker som jag verkligen gillar: Hundar och tävlingar.

Det var när han började träna medvetet för tävlingsmomenten, som han förstod vilket arbete det är att få hundarna att samarbete på just hundförarens villkor.
- Bordercollie som jag arbetar med är ju utpräglade vallhundar, säger Eric. Instinktivt vallar de djuren. Därför är det så viktigt, då man börjar tränar dem - vid 10-12 månader - att man lär dem att det är vi tillsammans som vallar fåren eller korna. Om man inte ser upp, blir det istället hunden som styr och är det mycket svårare att få dem att göra precis som du vill vid en tävlingssituation, när det krävs annat än att bara föra upp djuren i ett hörn.

Det är när hunden är mellan två och tre år som man börjar tävla med den. Till ovanligheter hör att man börjar redan när de året gamla. Men det där är individuellt, precis som med människor. Vissa mognar snabbare. Bolt som Erics hund heter, började tävla redan förra året. Idag är Bolt 3,5 år.
- Som bäst är väl hundarna när de är mellan 4 och 7 år, säger han. Men jag märkte tidigt på Bolt att han var pigg på att lära sig, lätt att styra och tyckte det var roligt. Och han har riktigt fina kvaliteter, även om han såklart har en del att lära fortfarande.

En vallhundstävling består av ett antal olika moment som testar hundens förmåga att, i samarbete med föraren, hantera djur effektivt, kontrollerat och med ett minimum av stress. Varje moment är en uppgift som skall ske inom en föreskriven tid. Denna uppgift blir sedan bedömd. Målet är att hunden skall valla djuren på ett effektivt sätt via den kortaste vägen i lugnt och jämt tempo. Här bedöms bland annat hur djuren hanteras. När alla moment är avklarade, är det arbetets helhet som bedöms, såväl hundens som hundförarens sätt att hantera djuren i olika situationer.
- En uppgift som alla tävlingar har är tillexempel att man skickar hunden att föra fåren eller korna mot hundföraren som står kvar där hund och hundförare startar, berättar Erik Adseke. Hunden ska då lugnt och bestämt ta kontroll över flocken och låta djuren som ska föras att få tid att vända sig mot det håll de ska drivas.
- Allt detta ska skötas i ett lugnt och jämnt tempo, med en väl samlad flock, fortsätter Eric.

En svårare hantering kan vara då att sortera ut djur. Då blir det hundens uppgift med hjälp av kommandona av hundföraren att stoppa märkta får och låta omärkta passera. Då är målet att hunden hela tiden måste ha fokus på gruppen med märkta får.

Bolt har alltså visat sig vara en hund med smak på tävling och ytterst villig att göra sin husse till lags. I fjol kom Bolt och Eric tvåa på SM för Nöt och i år i slutet av juli vann han unghunds-SM. I september månad är det dags för SM för Nöt igen och Kvarts-SM för får hålls i slutet av augusti för kunna kvala in till SM-finalen.
- Det är vanligt att specialisera sig på en sort, och det också vara så att det är lite lättare i längden att specialisera sig, säger han. Men jag tycker om båda tävlingarna och Bolt fungerar också i båda väldigt bra. Så jag kör på än så länge.
- Man kan inte trötta ut en bordercollie rent fysiskt, det tror jag faktiskt är omöjligt – om de är tränade. Däremot handlar det väldigt mycket om det mentala. Här klarar de inte särskilt länge. Allra mest rör det sig om en halvtimmes tävling. Men då är de också fullkomligt slut.

Men det är ju också en mental ansträngning för hundföraren, inbillar jag mig. Eftersom Eric Adseke arbetar som nötsäljare i Svenska Foder har Tidningen följt honom lite under åren och det man kan säga om Eric, utan att överdriva, är att han sällan hetsar upp sig. Det finns ett lugn över honom som troligen gör honom till en väldigt välägnad hundförare i tävlingssammanhang. Och Eric ger mig rätt:
- Jo, jag måste verka lugn och stabil, även när jag är nervös – för nervös blir man ju. Märker Bolt att jag är nervös, så kommer det garanterat att påverka resultatet. Därför måste man spela lite, lära sig utstråla ett lugn. Det är viktigt att hunden känner att den kan lita på sin förare fullt ut. Men det är en rolig utmaning. 

 

Axving

Svenska Foder AB

Telefon
0510-828 00

Kundservice
020-83 00 00

Box 673

531 16 Lidköping

info@svenskafoder.se

Alla kontaktuppgifter