Vad är det för skillnad – och vad är bäst för hästen? Det enda som skiljer hö, hösilage och ensilage är konserveringsmetoden på grovfodret. Hö är torkat tillräckligt torrt så det är lagringsstabilt. Ensilage har kvar ca 50-70% vatten och plastas in, där en ensileringsprocess sker med hjälp mjölksyrabakterier. Hösilage är inplastat och har en vattenhalt mellan ensilage och hö.
Näringsmässigt är det ingen skillnad på de tre konserveringsmetoderna. De näringsmässiga kvaliteterna beror istället på vilka grödor som skördas och skördetidpunkt. Man har sett i studier att valet av konserveringsmetod inte påverkar hästens digestion.
Eftersom hö ofta ligger längre på fält på fältet med risk för att det kan regna så ökar risken för mögel. Man har också sett i studier att det luftburna dammet som kan sätta sig i luftvägarna på hästen är högre i hö än de andra konserveringsmetoderna.
Ensilage håller oftast en hög hygienisk kvalitet eftersom tillväxten av mjölksyrabakterier sänker pH så pass mycket att det missgynnar andra mikroorganismer att tillväxa. Möjlig risk är att fel bakterier växer till under ensileringsprocessen, det brukar man kunna känna på doften eftersom ett dåligt ensilage oftast luktar väldigt dåligt. En annan risk är om det går hål på plasten under lagringen. Då kommer jäst och mögel att växa på balen, vilket syns som områden med just mögel eller jäst.
Hösilage är så pass torrt att risken för tillväxt av oönskade bakterier är liten. Eftersom allt syre och socker inte konsumeras vid konserveringen av hösilage ökar risken för tillväxt av jäst och mögel, framför allt om det har gått hål på plasten. Detta syns som fläckar med jäst eller mögel på balen.
Ensilage innehåller mindre restsocker än både hösilage och hö. Anledningen till detta är att mjölksyrabakterierna konsumerar sockret i plantorna vid ensileringsprocessen och därmed minskar mängden socker i det färdiga grovfodret. Ifall hösilage innehåller mindre socker än hö beror till stor del på vattenhalten i hösilaget – ju mer vatten ju mindre socker.