Flerårig kvävefixerande

Blålusern är som mellangröda en kvävefixerande (2 år/flerårig) baljväxt som är känslig för pH under 6, bästa förutsättning helst över 6,5. Arten är även känslig för jord med markpackning och dålig dränering.

Blålusern har ett kraftigt, djupt rotsystem som lägger grunden till dess höga torktålighet. En långsam etablering gör den skonsam för huvudgrödan men väl etablerad växer blålusern till sig och konkurrerar bra med andra högväxta arter.

Kan till viss grad infekteras av ärtrotröta och Rhizoctonia.

Gul sötväppling är kvävefixerande (2 år/flerårig), har en långsam utveckling och är skonsam som insåningsgröda under etableringstiden. Arten kräver ett pH-värde på över 6,2.

Gul sötväppling ger goda struktureffekter, har en hög torktålighet och en god vinterhärdighet. Den har god tolerans mot stående vatten men tål avslagningar dåligt.

Kan till viss grad infekteras av ärtrotröta och är en fosfor och kaliumkrävande gröda.

Rödklöver som mellangröda är kvävefixerande (2 år/flerårig) med ett snabbt och kraftigt växtsätt och djupt rotsystem. Rödklöver kan insåningsåret ge problem med skörd av huvudgröda. Pålroten angrips lätt av fusariumrotröta vilket påverkar härdigheten främst vid år 2-3. Mycket lateral rotbildning.

Rödklöver som ettårig mellangröda leder sällan till problem med fusariumrotröta den risken uppstår vid ökad vallålder. Dock skall tilläggas att där klöver odlas sker en infektion som bidrar med mer smitta i jorden. Risk finns att uppföröka betcystnematod.

Föredrar jord med ett pH mellan 6,0-7,2 och är den klöversort som har störst total rotvolym av våra odlade klöverarter.

Vitklöver som mellangröda är kvävefixerande (2 år/flerårig) och har ett krypande växtsätt. Den förökar sig med skottutlöpare och täpper effektivt till luckor i beståndet vilket är viktigt för ogräskonkurrensen. Vitklöver har ett grunt och tätt rotsystem med en positiv effekt på jordstrukturen i översta jordskiktet. Vitkllver är dock mer torkkänslig än ex rödklöver. Vitklöver är tålig vid lägre pH-värden (5,5) och växer långsammare än både grävklöver (f d subklöver) och rödklöver.

Passar utmärkt som insådd i växande gröda utan risk för konkurrens med huvudgrödan.

Risk finns att uppföröka betcystnematod.