Hem
/
Startbildspel
/
Jag har bestämt mig!

Jag har bestämt mig!

Peter Eriksson driver tillsammans med sin fru Titti och sina barn en helintegrerad grisproduktion på prästgården Grevbäck i Hjo: 330 suggor i smågrisproduktionen och ett slaktsvinstall för 2 880 platser. Peter och hans familj bedriver en öppen produktion, där de ofta får besök av de som är intresserade – bland annat via Martin&Servera som säljer kött från Grevbäcks gård. Och öppenhet är också det som kännetecknar gården. Vi åkte till Hjo, träffade Peter och diskuterade produktion, utveckling och hans beslut att sluta med zink till smågrisarna.

Det finns något muntert med Peter. I min erfarenhet hör det ofta ihop med någon som känner sig själv, som känner sina styrkor och svagheter och inte hymlar med dem. Han är öppen, direkt, nyfiken även på oss som hälsar på och vill höra vad vi tycker om olika frågor. Det är en person som inte har färdiga svar, utan som är öppen för att inte bara utmana andra, utan också sig själv – kanske framförallt sig själv.

–Jag är inte uppvuxen på någon gård. Jag hade turen att kunna gå till en granngård och jobba med lantbruk från 11-12 års ålder, och det var så jag trillade in i den här branschen.

Peter började sedan arbeta som driftsledare på en granngård, Ekhammar, mellan 1984-1993. Men han skulle vilja driva något eget. Plötsligt öppnade sig en möjlighet.

1994 flyttade Peter och Titti till Grevbäcks prästgård. Under den här perioden tittade kyrkan över sina tillgångar och en avyttring av prästgårdarna tog vid, något som fortsatt in på 2000-talet. Det var under en ekonomiskt kärv period, men det gjorde också att priset på gården var överkomlig.

–Dessutom kände man till mig, eftersom jag är härifrån, och man får nog säga att jag har skött mina kort rätt. Man hade förtroende för att vi skulle kunna förvalta gården på ett bra sätt.

Satsade på grisar istället för kor

När de flyttade in fanns det mjölkkor på gården. Men det var inget Peter och Titti ville fortsätta med. Dels var priserna på mjölken för låga, dels tänkte de på arbetet, att de skulle bli väldigt bundna. Så de funderade och konstaterade att grisproduktion skulle kunna vara en form som skulle passa dem.

Därefter har familjen växt organiskt och utvecklat sin verksamhet efterhand – både för att man tycker det roligt att kunna förändra och förbättra sig, men också för att få en rimlig arbetsbörda.

–Även om smågrisproduktionen är både intressantare och roligare, finns pengarna där slaktgrisen är – närmare konsumenten.

–2009 helintegrerade vi gården och byggde vi ett slaktsvinsstall för 2880 platser för att ta fram en gris som ger ett kött som är gott, som har en god kvalitet och där vi som uppfödare kan visa upp vår produktion med stolthet.

Hela kedjan närvarande i vardagen

Idag levererar de sina konceptgrisar – Guldgrisen – till Skövde slakteri som ligger bara 4 mil bort. Närheten var givetvis viktig för Peter. Men också att man på slakteriet arbetar med att komma närmare konsumenten, och medvetet plockar fram vikten av smaken på själva köttet. Om uppfödningen sköts noggrant blir slutprodukten också bra.

–Även vårt samarbete med grossisten Martin&Servera är en viktig del av verksamheten. Vi har ordning på vår produktion alla dagar i veckan, eftersom vi ska vara öppna för att kockar och andra kan komma med kort varsel. Det gör oss dagligen uppmärksamma på vad vi faktiskt sysslar med här varje dag: en produktion där grisen från att den föds till att den dör vid 26 veckor, har en bra tillvaro, som avspeglar sig i köttet till konsumenterna. Hela kedjan är närvarande i vårt arbete.

Hur möter man zinkförbudet?

I en sådan verksamhet måste man också ha blicken på framtiden och hur man ska möta den. Till exempel hur man ska möta olika myndighetsbeslut. I juni 2017 beslutade EU:s organ European Medicines Agancy (EMA) att införa ett förbud för användandet av zink i medicinska nivåer i smågrisfoder. Förbudet slår igenom 2022, alltså om två år. Vad betyder det här förbudet för Peter och Titti?

–Vi har tänkt kring det här sedan beslutet fattades, och ville såklart hitta en lösning – vi vill inte heller avvakta och se om det eventuellt blir dispenser när vi väl är framme vid 2022. Det är bättre att arbeta som att det kommer att komma.

–Jag har bestämt mig, jag vill avvänja utan zink. Dock har vi inte hittat en bra lösning, fram tills nu då…

Det Peter hänvisar till är Svenska Foders produkt PrimeFeed Safe. Tillsammans med DLG-koncernen har man hittat ett sätt där avvänjningen kan gå lika smidigt som med medicinsk zink.

För det är ju vid avvänjningen som problemen uppstår. Då byts suggmjölken mot foder, och även om fodret är anpassat efter smågrisens förutsättningar innebär det en påfrestning för mage och tarm. Denna påfrestning har man kunna stävja med en högre dos zink och därmed underlätta avvänjningsproblemen hos smågrisarna.

– Vi har jobbat med den kompetens som finns i koncernen, och hittat ett sätt som tillsammans med ett bra management ute på gården kan se till att hålla smågrisarna väl som friska, berättar Åsa Carlsson, Produktchef Gris. Genom att kombinera de bästa råvarorna med hög smältbarhet och rätt aminosyrabalans för god tillväxt och en tarmutveckling som följer tillväxten, kan man få smågrisen att växa sig stark snabbt – och därmed inte bli lika utsatt för de följdsjukdomar som ökar vid avvänjning.

Dessutom tillsätter man rätt fiberbalans och en kombination av syror som sänker pH i magen och ger en antibakteriell effekt.

Ingen lätt övergång

Det var Louise Lundahl, säljare i Fodermix, som tipsade Peter om PrimeFeed Safe. Hon har hjälpt att tänka kring hur man kan arbeta med fodret. Men det är ändå ingen lätt övergång, menar Peter.

–Man ska veta vad man ger sig in på. Det gäller att hitta ett management tillsammans med produkten som fungerar i den specifika produktionen.

I början var det jobbigt för oss. Vi har testat lite olika koncept och olika sorters avvänjningsfoder. Första omgången vi började avvänja utan zink, tappade vi många – det dog 12 %. Katastrof. Avvänjningsfodret som vi utfodrade med vid den tidpunkten gav vi blött men det gick inte så bra – fungerade inte i vårt upplägg i alla fall. När vi övergick till PrimeFeed Safe, gav vi fodret torrt istället, vilket har fungerat mycket bättre.

Att ge grisarna torrt foder vid avvänjningen är säkrare eftersom Peter pytsar i fodret direkt i tråget och vet då hur mycket mat varje box får. Dessutom undviker han riskerna som kan komma med oönskad mikroflora i ett blötfodersystem som smågrisarnas magar inte klarar vid avvänjningen.

–Det vi efter testande märkte var att djuren måste ha gott om plats. Då fungerar det bra. Nu är vi inne i sjätte omgången och det har fungerar utmärkt. Jag är mycket nöjd.

Vänta inte med förändringen

I det nya tillväxtstallet som Grevbäcks gård planerar för kommer de att satsa på ett mindre arbetsintensivt system:

–Där kommer vi att sätta in torrfoderautomater i varje box så att utfodringen styrs automatiskt, berättar Peter och fortsätter:

–Men när det gäller zinken, råder jag alla att sluta redan nu, för det är klart att det inte kommer att gå smärtfritt. Man måste jobba fram sin modell på den enskilda gården, som man sedan kan arbeta efter. Varför vänta?

PrimeFeed Safe-konceptet bygger på följande:

Råd och tips för en lyckad avvänjning
Bästa råvarorna med hög smältbarhet och en kombination av viktiga tillsatser
Rätt aminosyrabalans för att säkerställa en god tillväxt och optimal tarmutveckling
Rätt fiberbalans för att säkerställa god tarmhälsa och optimal utveckling av tarmen
Kombination av syror som sänker pH i magen och har antibakteriell effekt
Hög vitaminisering för optimal immunstatus
Organisk bunden zink för optimal immunstatus och tarmhälsa
Organiskt bundet Selen för optimal immunstatus
Enzymer för att öka utnyttjandet av näringsämnena
ContraFlam Advanced antiinflammatorisk kombination av tanniner, phenoler och fulvosyra